alt=

Mirja och hennes Titus
 

Mirja, min vän och hennes Titus Rocket: vår allas läromästare

I början av juni 2008 föddes en brun varmblodstravare som fick namnet Titus Rocket. Han var efterlängtad och älskad från första stund, Titus, hästen med det största hjärtat, de vänligaste ögonen och den största kämpar viljan. Han blev en i familjen hos Mirja och Tommy, deras ögonsten. Under många år visade Titus gång på gång hur mycket han älskade att trava snabbare än vinden och jag minns det som igår alla de gånger Mirja berättade om Titus och allt dom fick vara med om. På den tiden var trav något väldigt avlägset för mig och en helt ny värld som jag lärde känna via Titus.

Under alla år som Titus tränade på och tävlade, så kämpade Mirja med sin egen kamp mot cancer, gång på gång så vann hon. Alla de gånger, när vi alla runt Mirja hade förlorat hoppet så slutade Mirja aldrig att tro på framtiden. Mirja och Titus kämpade sida vid sida, år efter år, i med och motgång men alltid med en värme till oss runt omkring som är svår att förklara. Mirja var den starka av oss och gav så mycket kärlek, ljus och ömhet, skratt och leenden. När jag tänker på Mirja så ser jag ett ljus, ett ljus och ett skimmer runt en blond flicka som ler stort och öppnar famnen för att ge en varm kram. Mirja var den som tog hand om mig på veterinärhögskolan i Uppsala, hon var tryggheten, kaffe och “det ordnar sig”, det var Mirja som höll ihop oss andra. Mirja som sökte in år efter år till veterinärhögskolan, för att år senare få sin efterlängtade plats.I Mirjas värld var allt möjligt och allt gick att genomföra. Hon skulle bli veterinär och så var det med det. Mirja blev veterinär och hon blev min vän.

I slutet av sommaren 2020 så pratade jag med Mirja för sista gången, jag förstod att det var sista samtalet och jag frågade Mirja om hon var rädd men hon svarade enkelt nej.Hon var bara ledsen över att inte längre få vara med på plats i livet, att hon ville mer, se mer, känna mer ,vara med mer. Under samtalet berättade Mirja att hon ville att Titus skulle komma till oss, att jag skulle ärva Titus. Där och då fanns inga fler ord. Mirja somnade för alltid ett par dagar senare.

En vecka senare körde lastbilen upp på vår gård, efter 8 timmars resa så var han äntligen här; Titus Rocket. Mitt hjärta höll på att brista. Han kom ut på gården och såg så ledsen ut, han var matt i pälsen efter resan och gick med långsamma steg mot hagen. Den första tiden så tänkte jag att det blir bättre, han måste få landa. Dagarna gick och Titus kändes gammal, men så vänlig och så lugn. Dom andra hästarna hälsade honom välkommen men han ville helst vara för sig själv. Många människor frågar mig om djur kan sörja och svaret är ja, dom kan sörja och känna saknad.

En dag så tog jag in honom lös i rundcorallen och pratade med honom; nu Titus så ska du veta att det är ok att leka igen och matte ser dig, hon är med oss hela tiden. Jag tittade upp, jag pratar med Mirja så och sa till henne att nu får du säga åt din häst att busa lite! Tro det eller ej, men kort efter så tittar Titus på mig som med en fråga; menar du verkligen det? Ja, busa nu!! Plötsligt så börjar denna stora, vackra, lugna häst att bocka, som han bockar! Han kunde inte sluta, benen åt alla håll och bara sparkade och bockade! Just i den stunden så stod Mirja och jag och bara log. Sen den dagen så vet Titus att matte är med oss och han har inte slutat bocka!

Till vardags är Titus, min sambo Chrilles ständiga följeslagare; Titus har lärt Chrille allt han kan om trav, Titus är het på banan, han vill och han kämpar. Chrille kallar honom för “Raketen”, full växel framåt men så säker och så trygg. När vi kört klart våra intervaller och min häst gärna drar ner mot stallet så lutar sig Titus i vagnen mot banan, han vill gå mer, kämpa mer, springa snabbare. Han är sin matte upp i dagen. En intervall till, lite mer, jag vill mer, jag kan mer.

Titus hade varit hemma hos Mirja de sista åren, långt ifrån tävlingsbanan, dom körde i skogen och umgicks i stallet, Titus var nära Mirja och Mirja var nära Titus, i tanke och känsla. Mirjas önskan var att Titus skulle få springa fort igen och vi har låtit honom göra det, för det är det bästa han vet. Ni skulle sett honom på den första tävlingen, det var då 2,5 år sedan han senast startat. När musiken hördes över banan, var det som hela Titus förändrades, öronen spetsades, han växte och ögon spelade. Chrille gjorde sig redo för att hoppa upp i sulkyn, jag fick hålla Titus för allt jag kunde och så öppnades dörrarna på stallet och ut kom Kejsaren, så fin, så stark och så glad, han dansade. När Titus klarade kvalet så kändes det som vi vunnit elitloppet och ja jag tror Titus kände likadant.

 alt=

I år är Titus sista år på tävlingsbanan, vi kommer låta honom bestämma själv om han vill starta men jag är ganska säker på vad svaret blir; låt starten gå, “Kör upp till start” kommer höras i högtalaren och Titus kommer ha öronen spetsade framåt.

Att jag skriver om Titus och Mirja beror på att ni kommer få träffa honom, Titus är den mest pålitliga och bästa lärare man kan ha för att lägga bandage, lyssna på hjärtat, känna efter puls och allt annat vi gör vid en visitation av häst. Han gillar även att visa hur han lös longeras eller tömkörs, om ni lär er av Titus så kan ni lära era hästar detsamma. Helst av allt skulle han nog ut och springa en runda men eftersom han är Titus så är han även kejsare av detta. Titus Rocket, Mirjas bästa vän och hennes allt. När Mirja var som svagast kunde hon bara sitta på en stol och borsta Titus, han stod alldeles stilla och lät Mirja finna tröst och lugn mitt i all sorg och smärta. Den känslan finns kvar, den ömsesidiga respekten mellan häst och människa och kommer alltid finnas kvar hos oss och Titus. Mirjas Titus, vår läromästare.

Tack min Mirja för att vi får ta hand om din Titus och för den glädje, lycka och trygghet som han skänker oss varje dag.En gåva större än livet och genom Titus är du nära oss för alltid. När dagen kommer vet jag att du väntar på Titus men fram tills dess ska jag göra allt jag kan för att han ska må bra och vara lycklig och fortsätta bocka ;).

Linda